Sverige är rikare än någonsin – många hushåll och särskilt den mest välbär- gade tiondelen, har blivit betydligt rikare och BNP per capita har stigit konsekvent under hela 2000-talet. Trots det fortsätter klyftorna att öka mellan de fattigaste och de rikaste barnen.

- Medan de flesta familjer har fått del av en rejäl välståndsökning har de fattigastes villkor stått oförändrade. Den rikaste tiondelen av Sveriges barnfamiljer har det idag så gott ställt att varje familj skulle kunna försörja drygt tre lika stora familjer, säger Elisabeth Dahlin, Rädda Barnens generalsekreterare.

Skillnaderna i nivåer av barnfattigdom är stora i landet. Skillnaderna syns mellan grupper av barn beroende på om de lever med ensamstående eller sam- manboende föräldrar, om deras föräldrar är födda i Sverige eller utomlands, eller om de är uppväxta i någon av storstädernas segregerade förorter. Stora olikheter finns både mellan och inom kommunerna i Sverige.

Studier har visat på tydligt samband mellan fattigdom och till exempel utbildnings- resultat, etablering på arbetsmarknaden, hälsa, mobbning och trygghet i det egna bostadsområdet. Allt sådant som har avgörande betydelse för varje barns möjlig- heter att utvecklas och styra över sina egna liv.

Artikel 4 i Barnkonventionen säger att varje land är skyldigt att använda det yttersta av sina resurser för att göra verklighet av alla barns lika värde, det vill säga skapa förutsättningar för drägliga levnadsvillkor för alla barn i landet.

- Vi kan och bör ställa höga krav på ett av världens rikaste länder. Sverige har utan tvekan de resurser som krävs för uppgiften. Vi menar att det är ovärdigt och ett brott mot artikel 4 att inte agera för att motverka barnfattigdomen i Sverige, fortsätter Elisabeth Dahlin.

Rädda Barnen kräver att regeringen utarbetar en nationell handlingsplan med tydliga kriterier för vilka villkor som ska gälla i kommunerna – för att förverkliga alla barns rättigheter. Dessutom kräver man konkreta politiska åtgärder för att förebygga och bekämpa barnfattigdomen.